Så sitt inte hemma och var ledsen, för på Yatzi är alla glada!

Lite lagom söndagsångest. Sådär som det ska vara, och kännas. Hade min första riktigt lyckade utekväll i Oslo igår. Var överlägset äldst på förfesten. Men ungdomarna trodde att jag var född på 1990-talet så jag fick mig en lite egoboost och kände mig som ung igen (eller bara dum?). Svepte därmed screwdrivers därefter. Gick till Yatzi. Svenskägda stället med vibbar av hamnplan fast för en äldre och lite mer "välklädd" (?) publik. Ingen vill erkänna att de gillar yatzi.. alla hatar tillochmed stället, men av någon underlig anledning verkar det ändå vara på just Yatzi alla de människor jag lärt känna här faktiskt hamnar. Igår var det kul iaf.

Sunny side up, Emo!

Jag har hittat lite livspepp igen idag. Det var sannerligen på tiden och jag tänker skriva ned detta för att minnas och kunna hålla kvar den här peppen ett tag.

Jag har laddat hem lite Winnerbäck och går runt i lägenheten i klack skor och städar. Det får mig att minnas att jag kan vara den jag vill. Det blir vad man gör det till. Något som jag försökt intala mig tidigare, men bestämde mig nu för att det inte är handlingarna i sig utan INSTÄLLNINGEN! (Jag och en nära vän hade långa samtal om den här inställningen föra året)

Det är sol ute och jag tänker inte vara rädd längre för det kommer att bli vår igen!

Ice cold

Oslo. -6 grader. Moln. 40cm snö.
Jag är förkyld och ligger inne och filosoferar kring livet. Det ger mig skavsår i själen och folk runt mig tröttnar på hur jag ser ut. Varför är vintern så lång?

Oldies but goldies

Jag är sjuk och har hamnat en grop av hemlängtan. ELler längtan efter hur det var förut. sådan längtan har jag haft förut, det vet jag. Men just nu kan jag inte tänka mig att det kändes såhär tungt. Jag saknar mina vänner. Att bara ha någon att prata om tusen olika saker med. Och jag saknar att festa. Jag vill ha min gammla livsstil tillbaka. Men när det väl kommer till kritan så är jag för lat. Jag har blivit en liten tant. Och jag hatar det.