Det finns inget som kan beskriva känslan som gnagt sig in i mig. Jag sitter i ett litet rum fyllt med tystnad och tankarna svämmar över. Undrar när jag blev så apatisk? När det blev så svårt för mig att ta rätt beslut? När ska jag acceptera att jag förlorat?
onsdag 26 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag säger bara; kom hem!
Skicka en kommentar