Update!

Maria kommer hit på lördag morgon kl. 06.45. Det är bara 71 och en halv timme kvar tills dess.

Idag ska jag göra massa saker, vilken är ovanligt för att vara jag.
* Ut med tekniker på fält kl 8.00
* Övertid 16-19
* Halal och äta falafel resten av kvällen. Det blir bra. Kommer det kännas som tiden går fortare tills Mary dyker upp.

Försöker titta på högskola. Men jag vet inte om jag kommer fram till något. Vill läsa Socialpsykologi. Kanske.

One day goodbye will be farewell

Början på slutet. Det känns alltid såhär, när man vet att det är över. Jag tappar tron på kärlek. Allt är sagt nu. allt det där som man inte kan säga, för då måste man skiljas åt. Ändå klibbar man sig fast. Håller krampartat i. Gå inte! Bara lite till.

Grannen mittemot röker genom fönstret och jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor.

Jag vill inte skriva såhär. Jag orkar inte vara emotionell.

Hej då

Norsk kvalitets musik!

Om du inte gør som jag vill så dødar jag dig!

Saker som gør att man vill allvarligt såra sina medmænniksor:

1. Folk som kommer førsent till bion och dessutom bokat biljetter i mitten så att alla måste stælla sig upp ich ingen blir lycklig. Det slutar med att man sitter hela filmen och funderar på vad man missat! Fy skæmmes! Minst sagt!

2. Sambo køper tv før tusentalskronor till ett hem man inte ska bo i och dær det redan finns TRE tv apparater som inte anvænds. I tillægg till detta två underbart hjærndøda som provocerar en att bli arg øver det hela. MINUS!

3. Att vara arg hela tiden. Som jag nu ær. Misæren har sakta øvergått till en okontrolerad ilska.