Början på slutet. Det känns alltid såhär, när man vet att det är över. Jag tappar tron på kärlek. Allt är sagt nu. allt det där som man inte kan säga, för då måste man skiljas åt. Ändå klibbar man sig fast. Håller krampartat i. Gå inte! Bara lite till.
Grannen mittemot röker genom fönstret och jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor.
Jag vill inte skriva såhär. Jag orkar inte vara emotionell.
Hej då
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar