Tenta imorgon. Jag har stirrat in i skärmen i över en timme nu. Det har inte hjälp. Det märks att det är höst. Inte bara för att alla andra säger det utan för att den där längtan smyger sig på. Jag ska erkänna att jag snubblade idag, snubblade in på de där tankarna om uppbrytandet av ensamhet. Tankarna om att andra sjunger sånger, dricker vin i sängen och filosoferar kring livet på någon parkbänk. Med varandra. Det där lätta. Jag börjar bli trött på att umgås med mig själv. Men för att komma loss måste jag ge dom en chans.