Mitt 2009.

Året börjar med att vi nästan blir rånade på väg hem från nyårsfesten. På Karl Johan hoppar några killar på oss men eftersom vi är fyra tuffa svenskar så är det enda de får med dig mitt cigarettpaket, vilket jag kunde klara mig utan.

Vintern var

extremt lång och

kall. Den innehöll

till största delen att övertyga människor till att "GET connected" på arbetet i Bjölsen.

Vi hade kick off med jobbet, förutom detta handlade helgerna i stort sett om att dricka Rignes på lökka med Emma, Johanna och maja. För att sedan ta trikken

vidare till vårt älskade uteställe Yatzy.

Snön smälte i slutet av april och de lyckliga dagarna närmade sig. Vi solade oss i sofienbergsparken, firade 17 mai med alla norrmännen och alla tyckte om varandra. Sofia och Frej hade lämnat landet och jag flyttade med Rasmus till en ny lägenhet. Där firade vi min födelsedag med gräddtårta.

Sen visade vi norrmännen hur man

firar midsommar och försökte få till

svensk midsommar mat så gott det norska utbudet tillät. I slutet av Juni avslutades året i grannlandet med tårar och tandgnislingar då tjejerna begav sig hem till sina städer i Sverige. Jag lämnar Rasmus på jernbanetorget och spenderar sommaren på hemmaplan.

Sommaren 2009 innehöll det som alla somrar bör. Dvs. rosevin på ringmuren, nätter på strandpromenaden och en hel del picknick. I Augusti flyttar jag till Halmstad och lär känna en hel hög fantastiska människor. I halmstad går vi på kåren på onsdagarna och till Morfars på helgen Jag åker till Malmö ett par gånger. Får besök från en massa fina vänner i min nya stad. Sen hur året kommer sluta, det vet jag inte riktigt ännu. Men hemma på ön har jag hunnit med att gå på undervattenskaka och att ha en underbar jul med min familj och mina vänner. Så nu har vi två dagar kvar att njuta av 2009 innan vi ska börja på ett nytt och förhoppningsvis spännande år. Puss

Förändra mig! Förändra dig!

Idag har jag en sådan dag då man fastnar vid datorn och aldrig riktigt kommer loss. Jag har suttit här i två timmar utan att göra något av vikt. Om min hemtenta om samtalsanalys hade haft ögon skulle den stirra på mig med de argaste jag någonsin sett. Som tur är det bara lite text och en blå bok.

Sitter och försöker lyssna in mig lite på Olle Ljungström inför nästa helg. Det går lite sådär. Mitt liv är väldigt bipolärt just nu. Tårar och skratt. Men jag tror att jag trivs. Även om framtiden alltid skrämmer... kommer den någonsin sluta att göra det? Ikväll ska jag träffa min mamma och min syster. Det ska bli fint. Väldigt fint. Innan detta ska jag ha lite grupparbete.

(Jag var grym på tentan)Jag ger er 13 april 2007, Emelie her haft förfest och nu sitter vi utanför effes.
Puss

.

- Vad är det för band som har flera ord i bandnamnet. Sen är de svenska, men de kan också vara britter, eller nått annat.

Anna svarar på en halv sekund: The tough alliance

Och det var precis de jag sökte. Haha.

World!

En glob!
Idag vaknade jag till ljudet av min mobil och i andra änden fanns Emma. Hon hade hittat en jordglob på emmaus och frågade om jag ville att hon skulle köpa den till mig. det ville jag. Nu känner jag att min dröm gått i uppfyllelse och min glob har hittat hem.

Tenta imorgon. Jag har stirrat in i skärmen i över en timme nu. Det har inte hjälp. Det märks att det är höst. Inte bara för att alla andra säger det utan för att den där längtan smyger sig på. Jag ska erkänna att jag snubblade idag, snubblade in på de där tankarna om uppbrytandet av ensamhet. Tankarna om att andra sjunger sånger, dricker vin i sängen och filosoferar kring livet på någon parkbänk. Med varandra. Det där lätta. Jag börjar bli trött på att umgås med mig själv. Men för att komma loss måste jag ge dom en chans.

Jag har tenta om 2 dagar. Det är fruktansvärt. Så jag försöker att inte tänka på det genom att blogga lite istället.

the danger of a broken heart is not the pain.
not the tears, or anger.
not the ache, not the loneliness,not the quiet, the empty seat, the bed now much too big.
the danger of a broken heart is what we have to repair it with.
mistrust, hopelessness, faux comfort.independence.
the oaths we take.
what we swear to ourselves
.the danger is self-reliance.
the danger is that these stitches in our heart don't fall out.
that they are there to stay.
because they must.
the danger is that we know it isn't about love anymore.
and,it isn't about how perfect we are in our world.
it's about how perfect we are in theirs.
the danger is that two became one.
and a half of one...well.half is not whole.
but now we must make it so.

-lauren

(Detta har jag stulit från http://leloveimage.blogspot.com/)

Idag bjuder jag på min inre skönhet.

Jag har dött bakfylledöden. Det känns ovärt.

Om jag är en snäll tjej idag ska jag ge mig själv belöningen öl ikväll. Hoppas att jag klarar det.

You say move on, where do I go?

Jag har världens bästa vänner!

Maria har varit här och hållt om mig i några dagar. Det var underbart. Blev ett stort hål av hela Halmstad när hon åkte. Jag försöker plugga inför tentan. Det går inte så bra som man kunde hoppats. Jag har haft självdiciplin nog att inte bli full utan sitta hemma och plugga i kväll. Hoppas att det ger avkastning.

Ville bara säga att jag älskar alla mina underbara fina vänner som håller mig uppe när jag nästan snubblar ner i bottenlösabrunnar.

Pusss på er!

.

It´s so hard to forget when there is such an empty space when your gone.

Thought of you as my peak.

Varje dag tänker jag: Solen kommer skina imorgon. Imorgon när jag vaknar kommer trycket för bröstet lätta. men jag känner det inte. Även om jag bestämt att det ska vara sol så är det samma färg som dina ovädersgrå ögon varje dag.

Vart är du? Vad hände med oss?

Jag hatar när jag har rätt. Jag älskar när du ljuger.

Nu har allting fallit på plats.
Och jag är ensam på riktigt. Jag har förstått varför han gjort allt det som sårat mig så, och jag tror att han för första gången också förstått. Allt är lite svårare nu. Svårt att sova, svårt att äta, svårt att le.

Jag önskar jag kunde få se honom i ögonen. Men det är så långt borta nu.
Allt förstört och det gör så ont att vakna.

Levnadsglädje deluxe.

Hej och välkommna till mitt extremt spännande vardagsliv.
Idag ska ni få följa med mig när jag skriver en lista över saker jag borde göra istället för att sitta på facebook. Men först ska jag föklara läget:

Jag har en påtaglig åldersnoja som ofta gör mig påmind när jag ska utföra mitt dagliga gnällande. Jag bor ensam (vilket jag inte riktigt kan lära mig gilla) i halmstad (som jag inte heller riktigt kan lära mig gilla). Jag borde studera Socialpsykologi men största delen av min tid går till facebook och telefonsamtal med nära och kära. Så, det var allt ni någonsin kommer behöva veta.

Till listan:

Tvätta
Duscha (Ja, jag måste skriva det på listan för att få det gjort)
Måla om spegeln.
Sy upp gardinerna.
Plugge.

"Som att den blev tagen helt ur luften och lagd rakt i min verklighet"

Snurrsnurr!

Det är en ny tid!

Du har tackat Ja till följande utbildningar: 1. HH-12007 - Socialpsykologiskt program

Internetet

Idag mellom 17-21 ska posten besøka vår bostad før att levera en ny router, efter detta hoppas jag på att ha internet och dær med ha ett liv igen.

Sakerna jag skulle behøvt ha næt till de senaste 24 timmarna:
1. Facebooka, sjælvfallet.
2. Kolla vart de olika bysykelstællen finns så jag kan cykla till jobb.
3. Se hur tungt handbagage man får ha på flyget
4. Fylla på mobilen
5. Føra øver pengar
6. blogga...

Jaja, tur att man har kontorsjobb.

Sverige på torsdag :)

Ja, vi elsker dette landet.

Den stora efterlängtade helgen kom. Det gjorde också någonslags hudinfektion som gjorde att högrahalvan av mitt ansikte svullnade upp till dubbel storlek. Detta fick mig att inse att det inte blev någon större fest och att jag skulle vara rätt söt som mullig. Så istället för party så bjöd fredagen med sjuklingshäng hemma hos Emma & Johanna med madrasser på golvet, kuddar, iste, chocklad och lite brustna hjärtan.

Lördagen blev hemmakväll med grand prix final och grannarnas hejjar rop tjöt utifån rakt in i våra hjärtan när Alexander Rybak kammade hem hela skiten! Vi drack fanta och njöt i sin fullhet.

Söndag, 17 mai och dags att fira "grundloven". Såg fler norrmän och folkdräckter än jag någonsin tidigare gjort. Stämmningen var underbar och alla hade flaggan på bröstet. Vi drack öl och solade oss i parken hela dagen tills klockan blev sju och jag totaldäckade i sängen omstoppad av min omhändertagande man.

Fint som fisken.
Ikväll ska jag få se nya lägenheten för första gången. Läckert!

Cykla, cykla, aldrig stanna.

Jag har framtidsångest. Och jag behøver døva den med Æppeldrinkar. Men det får vænta till helgen. Hur hade det annars sett ut.

17 mai på søndag! :D

DET ÄR SANT!

på tal om googla.
Googlar man på google så kraschar internet :D

Googla på "Elinor Pettersson" och VINN!

Kul att någon skåning googlar på "Rasmus Ahnell" och hamnar här på min blogg!
Undrar om nån någonsing googlar på mig.

Häpna.

Jag har varit på gym! Det är sant och ingen lögn.

Hurricane.

Jag: Ja, det bor en liten italienska i kvinnorna i vår familj, tror jag bestämt.
Mamma: Nej, det är nog bara PMS

Mayday

Valborg, en trevlig dam som ger mig en extra ledig dag. Bara sådær. Inte mig emot.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö

-.-

Min blogg ær så ointressnat så ni borde vara lyckliga nær jag inte skriver inlægg.

-Imorgon åker jag buss i 8 timmar. Gøy!

En klagosång

Okej! Jag har en kris!
Efter allt det underbara umgänget under påsken, känns att sitta hemma på en fredagskväll som ett straff att liknas vid döden.
Vi ska gå på bio ikväll, jag och min tilltänkta. Men jag vill grilla.. dricka öl... dansa...

det är det ingen annan av de 4 personer jag känner i det här landet som vill göra. Så jag sitter här och glor. Tycker synd om mig själv.

Update!

Maria kommer hit på lördag morgon kl. 06.45. Det är bara 71 och en halv timme kvar tills dess.

Idag ska jag göra massa saker, vilken är ovanligt för att vara jag.
* Ut med tekniker på fält kl 8.00
* Övertid 16-19
* Halal och äta falafel resten av kvällen. Det blir bra. Kommer det kännas som tiden går fortare tills Mary dyker upp.

Försöker titta på högskola. Men jag vet inte om jag kommer fram till något. Vill läsa Socialpsykologi. Kanske.

One day goodbye will be farewell

Början på slutet. Det känns alltid såhär, när man vet att det är över. Jag tappar tron på kärlek. Allt är sagt nu. allt det där som man inte kan säga, för då måste man skiljas åt. Ändå klibbar man sig fast. Håller krampartat i. Gå inte! Bara lite till.

Grannen mittemot röker genom fönstret och jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor.

Jag vill inte skriva såhär. Jag orkar inte vara emotionell.

Hej då

Norsk kvalitets musik!

Om du inte gør som jag vill så dødar jag dig!

Saker som gør att man vill allvarligt såra sina medmænniksor:

1. Folk som kommer førsent till bion och dessutom bokat biljetter i mitten så att alla måste stælla sig upp ich ingen blir lycklig. Det slutar med att man sitter hela filmen och funderar på vad man missat! Fy skæmmes! Minst sagt!

2. Sambo køper tv før tusentalskronor till ett hem man inte ska bo i och dær det redan finns TRE tv apparater som inte anvænds. I tillægg till detta två underbart hjærndøda som provocerar en att bli arg øver det hela. MINUS!

3. Att vara arg hela tiden. Som jag nu ær. Misæren har sakta øvergått till en okontrolerad ilska.

Så sitt inte hemma och var ledsen, för på Yatzi är alla glada!

Lite lagom söndagsångest. Sådär som det ska vara, och kännas. Hade min första riktigt lyckade utekväll i Oslo igår. Var överlägset äldst på förfesten. Men ungdomarna trodde att jag var född på 1990-talet så jag fick mig en lite egoboost och kände mig som ung igen (eller bara dum?). Svepte därmed screwdrivers därefter. Gick till Yatzi. Svenskägda stället med vibbar av hamnplan fast för en äldre och lite mer "välklädd" (?) publik. Ingen vill erkänna att de gillar yatzi.. alla hatar tillochmed stället, men av någon underlig anledning verkar det ändå vara på just Yatzi alla de människor jag lärt känna här faktiskt hamnar. Igår var det kul iaf.

Sunny side up, Emo!

Jag har hittat lite livspepp igen idag. Det var sannerligen på tiden och jag tänker skriva ned detta för att minnas och kunna hålla kvar den här peppen ett tag.

Jag har laddat hem lite Winnerbäck och går runt i lägenheten i klack skor och städar. Det får mig att minnas att jag kan vara den jag vill. Det blir vad man gör det till. Något som jag försökt intala mig tidigare, men bestämde mig nu för att det inte är handlingarna i sig utan INSTÄLLNINGEN! (Jag och en nära vän hade långa samtal om den här inställningen föra året)

Det är sol ute och jag tänker inte vara rädd längre för det kommer att bli vår igen!

Ice cold

Oslo. -6 grader. Moln. 40cm snö.
Jag är förkyld och ligger inne och filosoferar kring livet. Det ger mig skavsår i själen och folk runt mig tröttnar på hur jag ser ut. Varför är vintern så lång?

Oldies but goldies

Jag är sjuk och har hamnat en grop av hemlängtan. ELler längtan efter hur det var förut. sådan längtan har jag haft förut, det vet jag. Men just nu kan jag inte tänka mig att det kändes såhär tungt. Jag saknar mina vänner. Att bara ha någon att prata om tusen olika saker med. Och jag saknar att festa. Jag vill ha min gammla livsstil tillbaka. Men när det väl kommer till kritan så är jag för lat. Jag har blivit en liten tant. Och jag hatar det.

Jag drömmer att jag cyklar tandem över rapsfält, men vaknar till snökaos i Oslo

Jag kommer aldrig bli nya Blondinbella, BrunettEllie klingar inte så bra i vilket fall. Så jag nöjer mig med att skriva ganska lite och ganska tråkigt.

Jag saknar min dröm jag hade inatt, men väckarklockan förstörde och jag lyckades aldrig komma tillbaka till den. Livet känns mer rutinartat än vanligt och allt är lite extra långtråkigt. Tror vi tycker det allihopa i vårt lilla parkollektiv. Men på torsdag är det kickoff med jobbet och äntligen blir det lite äventyr. Tyvärr råkar jag veta att jag ska sitta vid "allergibordet", haha. Så blir det när man inte äter lik som de andra barnen... då får man sitta med gluten, laktos och nötallergiker... och jag veeet att alla sånna dära är cp. hm.

Everyday is silent and grey

I helgen tog vi in på hotell. Vi gick på något indiskt ställe och åt finmat. Sen drack vi drinkar på en tjusig bar. Allt var väldigt fint.

Men idag är det måndag och jag ska till jobbet om sisådär en timme. Jag önskar man kunde sluta ögonen och bara trolla bort det. Det som gnager. Hela arbetsveckan. Kanske hela Oslo. vintern är så "okul" och här är vi ensamma tillsammans mina vänner!

Bra att årets låt 2008 är: "Jenny let me love you"! Värt!

Tar mig några trevande steg över tangenterna tillbaka till bloggvärlden. Jag har inget att säga.
Inget "fiffigt" att berätta. Jag mår ganska dåligt just nu. Men våren ska komma med bot och bättring, så som jag förstått. Så jag håller ut. Saknar Sverige ganska hårt.

Ska fylla livet med mening igen.
Puss och kram mina älsklingar!